Sigge berättar
En 12 januari 1943 då gjorde jag min första bekantskap med Svedala Scoutkår, och jag minns tydligt när jag första gången, klockan sju på kvällen steg genom dörren till läsbarns- lokalen i det gamla församlingshemmet där scoutkåren hade sin lokal.
Jag blev anvisad en plats sist i patrull Hjorten. Jag var värvad liksom nu för tiden genom att jag hade kompisar font size="1"som var med i scouterna. Jag fick medlemsnr 46.

Avdelningsmötet leddes med pondus och energi av avdelningschefen och hans vice och mot slutet kom kårchefen och talade allvarsord och läste något bibelcitat. Det hela slutade alltid med scoutsången och lösen.

Kåren bestod på den tiden av kårchefen, kyrkoadjunkt Arthur H. Anderberg, vkrc ingenjören Ernst A. Berling, en sekreterare och en kassör som jag aldrig såg samt avd. chefen Nils-Gunnar Nilsson och hans vice Stig Weiertz.

Avdelningen bestod av fyra patruller, Svalan och Ugglan var tätortspatruller. Hjorten med grabbar från Påskaled samt Falken med folk från Aggarp och andra utombys.

På den tiden hade man inte bekymmer med materiella ting. Varje patrull ägde en spade, en såg, en yxa, ett kokkärl samt en livlina. Kåren ägde två patrulltält, resten lånades upp vid behov.

Jag minns mitt första pingstläger vid Häckebergasjön 1943. Man gjorde matinköp patrullvis, fördelade maten och utrustningen på patrullmedlemmarna, lastade allt på cyklar och drog iväg hela avdelningen tillsammans.
Detta var min första erfarenhet av scoutpatrull i tält och jag minns att jag låg vaken natten och lyssnade till vindens sus i träden. Ett pingstläger på den tiden bestod av ett 25 tal deltagare.

Mitt första sommarläger var distriktslägret 1945 vid Diö invid sjön Möckeln i Småland. Vi deltog med ett 20 tal scouter och ledare. Lägerchef var den legendariske kyrkherden i Konga-Ask Wilhelm Schröder, en stor reslig karl med stora nävar, som kunde tala till pojkar, men som inte skräde orden när så behövdes.
Mitt bestående minne av detta läger var en flermilalång patrullorientering i den småländska urskogen.

Över huvud taget fotvandrades det mycket på den tiden. Man åkte tåg till någon järnvägsstation och därifrån fotvandrade man till någon lägerplats eller förläggning. Själv lärde jag mig aldrig vitsen med långa fotvandringar, men min gamle scoutkompis Gert "Pinnen" Lindström var en outtröttlig fotvandrare.

Vår scoutlokal var på den tiden som sagt i församlingshemmet, och bakom köket fanns ett mindre rum där vi hade våra patrullmöten.
Vi fick själv elda i en kamin med ved från källaren under en lucka i köksgolvet. Huset skötes av kyrkovaktmästarparet Elin och Alfred Månsson, och de båda var som en andra mor och far för oss scoutgrabbar. Jag minns med tacksamhet alla de gånger det redan var fyr i spisen när vi kom till patrullmöte. Elin Månsson kokade också den risgrynsgröt som alltid var en tradition på våra julfester.

Vi var en ren pojkscoutkår på den tiden med 30-40 medlemmar, och det började röra på sig när kyrkherden Gustav Österlin ordnade en egen scoutlokal åt oss i ett vagnsgarage i prästgårdens uthus. Vi köpte också en militärbarack av LV-4 i Höllviken och efter diverse förvecklingar monterades den upp på N Lindholmens ägor vid nordvästra stranden av Börringesjön.

Därute hade vi våra frilufsaktiviteter med bla fasta patrullvindskydd utmed sjökanten. Vi hade också livliga kontakter med Trelleborgsscouterna som höll till i ett hus på andra sidan sjön vid Markie Hage. Baracken revs 1956 och fick bidraga med timmer till "snickarboden" på Yddingetomten. Därmed var Lindholmenenpoken slut och vårt intresse kom att riktas mot nordvästra kanten av Yddingesjön.

Information om fotot av
Håkan Johansson


Enligt min gamle kamrat Claes Sjöberg, som är med på fotot, kommer det från ett läger på Öland. Fotot var infört i tidningen Barometern i Kalmar samtidigt med lägret. Fotot är inte från patrull Hjorten utan är ett samlingsfoto av deltagare på lägret från flera patruller i Svedala Scoutkår. Enligt Claes (och undertecknad) är det uppifrån vänster följande personer: Bertil Persson (Kaninen), Claes Sjöberg, Jan Kristoffersson (Breda), Börje Svensson (Julagran). Nedre raden från vänster. Bengt Nilsson (Kryller) heter numera Nedervi i efternamn, Sven Kristiansson (Krischan), och Olle Homkvist (Stor Toddy). Jag heter Håkan Johnsson och var med i Vargungarna från c.a 1950 och sedan med i Svedala Scoutkår till en bit in på 60-talet. Bor numera i Karlshamn och har en sommarstuga i Beddingestrand inte så långt från Svedala Scoutkårs stuga som en gång i tiden ägdes av familjen Svedby. Nils-Erik Svedby som var mycket aktiv i scoutkåren var lekkamrat och klasskamrat till undertecknad.

Vi tackar Håkan för denna trevliga information

Sigge Magnusson
Svedala Scoutkår